Idag är en nedstämd dag. En barndomsvän till mig miste igår sin älskade mamma. Det är den jävla cancern nu igen. Allt gick så snabbt ,på bara en månad hände det som inte får hända. Jag kan knappt beskriva hur djupt påverkad jag blev utav denna händelsen.

Min fina vän har mist sin mamma. När man är 24 år gammal ska man inte behöva vara med om detta. På bara en månad förändrades så många människors liv. Ibland undrar jag ifall det verkligen måste va så här jobbigt att leva. Varför måste nära och kära dö??

Det som gjorde att jag slutade tro på "Gud" va när min älskade morfar gick bort. Då tänkte jag ifall " Gud" nu finns, varför ska just de finaste och underbaraste människorna behöva dö så tidigt! Jag förstår att man inte kan leva för evigt. Men åtminstone till man blir gammal och riktigt sliten.

Min morfar dog oxå utav cancer. HATAR cancer överallt annat.

Kan inte föreställa mig hur det är att mista en förälder. Men bara tanken gör att jag får ont i hjärtat och det svartnar framför ögonen. Ens föräldrar är det finaste man har.

Är så oerhört tacksam över allt ni ger mig, allt ni säger, allt ni gör, allt ni någonsin har gjort. Att ni finns är livets mening.

Man vet aldrig när livet slutar. Därför lev för dagen. Uppskatta det du har inte vad du kanske någon gång kommer att få. Sluta bry dig om små små skit saker. bråka aldrig med människor du verkligen bryr dig om. säg till dom du älskar att du älskar dom, låt ingen trycka ner dig, lev, lev, lev !!!!

Jag älskar livet och livet älskar mig, jag älskar min mamma och min pappa över allt annat ,tack för att ni gjort mig till den individ jag är idag. Är verkligen tacksam. Hoppas ni lever friska och lyckliga i all evighet <3

All min kärlek idag går till mina föräldrar. Till min fina vän Denise, till hennes familj och till den nya, vackra och underbara ängel Anitha.